Rätten till liv?

Jag förundras ofta över att rätten till liv får en så förvriden betydelse hos den kristna tokhögern. Ta USA som exempel, ofta är de mest militanta abortmotståndarna de som med lika stor iver förespråkar dödsstraff. Hur kommer det sig att ett liv som ännu inte är ska ha så stor betydelse medan man med lätthet kan säga att existerande liv har förbrukats genom en oacceptabel handling? Här säger man att människor inte kan förändras, att vi inte har ett val att ändra oss (behåll den tanken!).

Läste häromdagen en artikel i Sydsvenskan om organdonationer. Om att lagstiftningen försvårar att hålla organ vid liv. Ja, jag skriver medvetet hålla organ vid liv, det stod inte så i artikeln men för mig handlar det om att hålla organen vid liv. Personen är ju redan död. Man vill från läkarkåren se en förändring något som Göran Hägglund motsätter sig. Han säger att vi inte kan veta om personen som tidigare sagt ja till donation tycker samma i det läget. Han säger alltså att vi kan ändra oss (se ovan). Här skulle jag dock vilja flika in ett litet, nej Göran... i just detta läge kan vi inte ändra oss. Man tar inte organ från någon som sover eller tuppat av lite, man tar organ från någon som är död. När vi är döda så är vi döda, vi har inte förmåga att ha synpunkter och vi kan inte ändra åsikt då. Face that Göran Hägglund! Om vi skulle ha den förmågan som döda, och ha ändrat oss beträffande organen så tror jag att vi skulle visa det. Jag tror att själen skulle squeeza ihop levern, krossa hjärtat osv. Om vi skulle kunna göra val efter döden så skulle vi oxå kunna visa dessa val för omvärlden. Men som all tokkristen höger tar Göran Hägglund här hellre parti för ett icke existerande liv i stället för det liv som skulle kunna räddas. Hur kommer det sig att ett liv som inte längre är får större betydelse än ett liv som skulle kunna fortsätta både längre och bättre?