måndag 31 maj 2010

Arg...

... är nog den snälla varianten. Och så är jag nog inte den enda som är arg idag.

Hur kan en stat attackera en hjälpsändning och komma undan med det? Skulle någon annan stat komma undan med det? Varför ska staten Israel kunna begå krigsbrott och komma undan med det för något som hände för över 60 år sedan. Och varför ska man inte kunna ifrågasätta staten Israel utan att anklagas för antisemitism? Varför ska staten Israel ha rätt att slå ifrån sig all kritik? Man kan kritisera dessa övergrepp utan att vara nazist! Och oavsett vad som hände under andra världskriget så måste väl för fan de som agerar idag ta ansvar för sina egna handlingar.

Staten Israel ägnar sig just här och nu åt ett långsamt folkmord genom att svälta ut palestinierna i Gaza. Har man rätt att begå folkmord för det som hände för över 60 år sedan? Får då romerna oxå ägna sig åt folkmord utan att straffas? De utvecklingsstörda och handikappade? De homosexuella? Allmänt löst vänsterfolk? Många folkmord blir det och ingen som kan straffas.

Jag hoppas att detta kan bli sista droppen, att man faktiskt seriöst bojkottar Israel. Jag tänker på när Olof Palme på ANC-galan på Scandinaviums scen håller tal och pratar om att det handlar om att samla in pengar till ANC för att de ska kunna bestämma vad de behöver för sin frihetskamp. Detta oavsett om det handlade om vapen eller mat. Och samtidigt skedde en världsomfattande bojkott. När jag tänker på det blir jag alldeles varm i magen och tänker att det faktiskt går att göra något. Så jag hoppas att den här gången gick Israel över alla gränser. I och för sig, bomba skolor och sjukhus är väl oxå över alla gränser. Men ändå! Jag hoppas att det ändå leder till bojkott. En bojkott så j-la tuff så att de inser att offren sedan länge är döda och kvar finns en skurk som är staten Israel. Men jag hoppas oxå att omvärlden (även jag) inser att det finns så många Israeler som inte stöttar detta. Kanske är det så att det är de som är Israels ANC, kanske är det dem vi ska stötta, kanske är det de som ska ha makten, kanske är det de som kan förändra. Givetvis måste palestinierna ha hjälp, men kanske räcker inte det för en förändring?!

lördag 1 maj 2010

Om dumhet...

Funderar då och då, eller kanske ganska ofta, på min bristande tolerans mot dumhet. Hur lite överseende jag har mot det jag ser som korkat samtidigt som jag är villig att inte bara ha överseende med utan oxå ta strid för så mycket annat. Tänker på en strof från en gammal Py Bäckman-låt, "du stöttar heroiskt dom arma och svaga, men fnyser åt dom som ingenting vet" (Till en vän?). Knappast något att vara stolt över men samtidigt är det så, jag kan ju bli lite lätt arrogant föraktfull när jag tycker folk är ointressanta/korkade/inte värda att slösa tid på.. *scary*. Ändå skulle jag gärna vilja ha mer överseende även mot dumhet.

Men vad är egentligen dumhet. Finns det ett absolut mått på klokskap likväl som på dumhet? Man kan förvisso mäta IQ men å andra sidan så har jag träffat personer med hög IQ som jag betraktar som klockrena idioter. Och samtidigt finns oxå personer med lägre intelligensnivå som är mycket kloka... Och det finns personer som oftast är väldigt kloka, men som titt som tätt är rena idioter... Så kanske är vare sig dumhet eller intelligens något som kan mätas, något man kan prata om i absoluta termer. Troligen! Eller kanske helt säkert!

Så då tar jag mig rätten att fortsätta definiera dem jag själv betraktar som teflonhjärnor. De som jag tyvärr lite för ofta känner en föraktfull arrogans inför. De som jag ondgör mig över när jag läser insändare i morgontidningen. Och som jag givetvis inte kan låta bli att läsa och raljera över. För de är ju så dumma! De som är så svartvita i sin trångsynthet, de som inte kan se mer än ett perspektiv, de som inte vet att det allt som oftast finns mer än ett rätt och fel, de dumma teflonhjärnorna. För samtidigt som jag skulle vilja vara mer överseende mot de jag bedömer vara korkade så tycker jag att vi fått hjärnan för att tänka med.

Men det mest skrämmande är nog att jag som alltid ska vända och vrida, som alltid har fler perspektiv än jag vill och behöver, blir så j-la ensidig när det kommer till dumhet.