Även socialdemokraterna skickar en halv roman, minska deltidstjänster, mer lika delad VAB, satsning på kollektivtrafik etc... men, men...
Socialdemokraterna: Ensamstående föräldrar har det särskilt tufft ekonomiskt. De flesta av dessa är kvi...nnor. Vi vill höja underhållsstödet och bostadsbidraget för ensamstående.
En tillgänglig barnomsorg är central för kvinnors deltagande på arbetsmarknaden. Både de som har oregelbundna arbetstider och de med tillfälliga arbetstoppar på jobbet behöver en ökad tillgång till barnomsorg på kvällar och helger.
Jag reflekterar: Mycket snack om jobb som om det vore att ensamstående mammor/pappor inte jobbar, men de ovanstående konkreta förslagen låter bra, åtminstone det första...
måndag 30 augusti 2010
söndag 29 augusti 2010
Följetong på facebook, part 1
… har mailat alla riksdagspartier, FI och Piratpartiet (hehe) för att kolla hur de tänker kring att förbättra ensamstående föräldrars oftast miserabla ekonomiska situation...
Samtliga barnfamiljer som har bostadsbidrag, ca 150 000 hushåll, får del av höjningen av bostadsbidraget. Av dessa hushåll är ca 135 000 ensamstående, dvs. de allra flesta. I huvudsak riktar sig alltså satsningen till ensamstående föräldrar som har knappa marginaler.
Jag reflekterar: Hyreshöjningar? Inflation? Förslag = handling?
Vänsterpartiet: Vi vill förbättra ensamstående föräldrars ekonomiska situation genom att höja underhållsstödet
och räkna upp det årligen samt förbättra bostadsbidraget. Detta vill vi prioritera istället för en
generell höjning av barnbidraget....
Vi vill även att alla kommuner ska erbjuda barnomsorg på obekväm arbetstid ("nattis") för de barn till föräldrar
som jobbar tex kvällar och helger. Detta skulle innebära att ensamstående föräldrar får större möjligheter
att arbeta även på obekväm arbetstid.
Jag skiter i att reflektera mer än att det var ju bra, synd att de inte talar högre om det.
Centerpartiet: Den ekonomiska familjepolitiken som Alliansregeringen drivit syftar till att ge alla barnfamiljer förbättrade förutsättningar för en god levnadsstandard. De behovsprövade stöden, som t.ex. bostadsbidraget, är direkt riktade t...ill de hushåll som har de lägsta inkomsterna.
I Alliansens jobbmanifest som kom häromdagen sägs att det särskilda bidraget för barn inom ramen för bostadsbidraget höjs.
Det kan också vara viktigt att ta upp jobbskatteavdraget i det ghär sammanhanget. Med detta avdrag har ett vårdbiträde fått sänkt skatt med nästan 1 500 kronor per månad, en metallarbetare med nästan 1 700 kronor och en sjuksköterska med närmare 1 750 kronor. För undersköterskan innebär jobbskatteavdraget en hel extra månadslön efter skatt varje år.
Jobbskatteavdraget motverkar att arbetslösheten biter sig fast. Ökade drivkrafter för arbete ökar arbetsutbudet. Det gör att fler stannar kvar och förblir aktiva på arbetsmarknaden. Genom att fler är kvar i arbetskraften ökar förutsättningarna för att ekonomin snabbt kan förbättras.
Jag reflekterar: Jaha? Kan med lite god vilja sägas mycket halvhjärtat göra ett försök att svara på min fråga. Undrar oxå om ensamstående mammor alltid är undersköterskor eller om de bara bara fick för sig att jag är undersköterska? Men allra mest får svaret mig att vilja kräkas och jag förstärks i min avsky av Maud Olofsson.
Folkpartiet skickar en roman, som mestadels går ut på att får ensamstående föräldrar att börja jobba.. Hmm, min frågeställning grundade sig på att man faktiskt hade en inkomst och inte heller nödvändigtvis helt urusel sådan.. Nåja här komme...r ett litet urval...
Folkpartiet: I Norge har man både särskilda studiestöd och flyttbidrag till ensamstående med småbarn. Stöden är utformade så att de ska bidra till att fler kommer i arbete, höjer sina inkomster och kan försörja sig själva. Ett liknande system bör införas i Sverige. Ensamstående föräldrar bör kunna få insatser som ökade möjligheter till flyttbidrag för att flytta till ett bättre betalt arbete, extra avdragsrätt för särskild studie- och yrkesvägledning, särskild ekonomisk rådgivningsservice från kommunen och en mentor, företrädesvis en annan ensamstående förälder. Alla insatserna ska syfta till att öka förälderns möjligheter att försörja sig och sina barn.
Jag reflekterar: Kan den andre föräldern möjligtvis ha synpunkter på en flytt? På vilket sätt är ensamstående föräldrar i behov av särskild studie- och yrkesvägledning, har de inte samma kapacitet som övriga befolkningen och kan de inte vara både välutbildade och ha jobb efter utbilning? Jag bara undrar?
Resten handlar om mer pengar i barnbidrag (alltså riktat till alla, även där man jag sätta in de direkt på barnens kontor) och att fler pappor (och en den mammor, min kommentar) ska betala mer i underhåll, inga höjningar av underhållsstöd.
Folkpartiet: Bostadsbidraget är dock inte helt okomplicerat ur ett
fattigdomsperspektiv. Eftersom bidraget är behovsprövat skapar det dåliga förutsättningar att öka hushållets inkomster genom arbete. Vid högre inkomster sänks nämligen bostadsbidraget. Folkpartiet vill därför se över alla de bidrag som ger stora marginaleffekter, inte minst för ensamstående föräldrar.
Jag reflekterar: Är det inte behovsprövat som är syftet? Om man får mer pengar behöver man mindre bostadsbidrag (dvs om nivåerna är rimliga). Undrar oxå om folkpartiet verkligen tror att människor jobbar mindre för att inte bli av med bostadsbidraget?!
FI: I sin rapport http://www.feministisktinitiativ.se/downloads/grasrot/enastaende.pdf, från 2006.
Ensamstående föräldrars situation måste förbättras! Höj lägstanivån för underhållsstödet rejält. Feministiskt initiativ anser att det är rimlig...t att det höjs till en summa av 2 000 kronor per månad, med en årlig uppräkning som följer samhällets generella löneökning.
Barnbidraget ska vara generellt och det betyder att en höjning av barnbidraget aldrig får innebära att den ekonomiska ersättningen till föräldrar med försörjningsstöd minskar i motsvarande mån – alla barn måste få del av en barnbidragshöjning!
Jag reflekterar: Låter vettigt, men jag skulle gärna veta om man även idag står för dessa förslag. 4 år är trots allt lång tid.
fredag 27 augusti 2010
Valtider...
... är något som brukar göra mig irriterad (alla idiotiska uttalanden som jag inte gillar), stressad (hur ska det gå).
I år har jag gjort en helt ny grej för mig. Valde en konkret fråga, fattiga ensamstående morsor, och frågade hur alla partierna tänkte där. Sannolikt kommer svaren inte att betyda ett ändrat ställningstagande för mig den 19 september. Åtminstone inte om det inte inkommer något anmärkningsvärt svar i någon riktning. Och eftersom jag redan fått två svar så vet jag redan. Resultatet får bli en följetong på facebook...
Följetong tänker jag att det ska bli även på andra sätt. Jag tänker skapa en modell för mig själv och kommer att fortsätta maila partierna när jag har en konkret fråga där jag vill veta hur de tänker. Även när det inte är valtider. För jag tror att det är konkreta frågor som kan visa hur de egentligen tycker, långt bortom yta och vallöften. Långt bortom alla floskler och består svaret bara av floskler så är ju det oxå ett svar. Jag vet inte, men jag tror att om det här blev en modell för många, att fråga efter konkreta svar på konkreta frågor som är ganska avgränsade, då skulle alla politiska partier behöva upp till bevis.
I år har jag gjort en helt ny grej för mig. Valde en konkret fråga, fattiga ensamstående morsor, och frågade hur alla partierna tänkte där. Sannolikt kommer svaren inte att betyda ett ändrat ställningstagande för mig den 19 september. Åtminstone inte om det inte inkommer något anmärkningsvärt svar i någon riktning. Och eftersom jag redan fått två svar så vet jag redan. Resultatet får bli en följetong på facebook...
Följetong tänker jag att det ska bli även på andra sätt. Jag tänker skapa en modell för mig själv och kommer att fortsätta maila partierna när jag har en konkret fråga där jag vill veta hur de tänker. Även när det inte är valtider. För jag tror att det är konkreta frågor som kan visa hur de egentligen tycker, långt bortom yta och vallöften. Långt bortom alla floskler och består svaret bara av floskler så är ju det oxå ett svar. Jag vet inte, men jag tror att om det här blev en modell för många, att fråga efter konkreta svar på konkreta frågor som är ganska avgränsade, då skulle alla politiska partier behöva upp till bevis.
söndag 22 augusti 2010
Anställningsbar...
... apropå avdelningen fula ord
Jag har inga synpunkter på ordet i ett estetiskt perspektiv men innehålls- och värderingsmässigt ger det mig kramp i magen. Eller, nåja, en stor klump i magen i alla fall.
Lyssnar på partiledarutfrågning i P1 och reflekterar över Maud Olofssons bristande pålästhet och hennes oförmåga att hålla sig saklig och bli irriterad på reportrarna. En viss skadeglädje infinner sig men blandas tyvärr med en klump i magen när jag tänker på att hon faktiskt befinner sig i en maktposition. Efter en stund, är det mesta hon sa som bortblåst ur min skalle utom just ordet anställningsbar. Det bara sitter där och gnager och tär.
För om man kan vara anställningsbar så kan man ju oxå vara o-anställningsbar. Är då anställningsbarheten en personlig egenskap man besitter som är helt befriad från situationen? Är det jag som är o-anställningsbar oavsett tillgång på arbete. Ordet i sig säger kanske inte det, men i kombination med att alliansens företrädare (tror att det var Maud den gången oxå) pratar om att A-kassan används av de som väljer att ställa sig utanför arbete (kommer tyvärr inte ihåg i vilket program jag hörde det för då hade det åkt med en länk här), ja då blir ordet extremt värderingsladdat.
Då finns det anställningsbar och o-anställningsbar som en personlig egenskap bortom konjunkturer och andra yttre förutsättningar. Då är man anställningsbar eller o-anställningsbar, inte sjuk eller frisk. Då är man personligen användbar eller o-användbar. Om jag idag är användbar, jag har jobb och en kompetens som gör att jag är anställningsbar och ingår i A-laget kommer jag att fortsätta vara det helt plötsligt inte finns några soctants-jobb. Eller blir det så att jag då förvärvar den personliga egenskapen o-anställningsbar och därmed oxå blir en o-användbar person i ett B-lag?
Jag kan hänga med i resonemang kring kompetensutveckling när man faktisk bara kan något som överhuvudtaget inte behövs, att man kanske behöver reflektera över flytt om man bor någonstans det det överhuvudtaget inte finns jobb. Jag kan se att man som person kan tvingas göra val man kanske inte helst av allt önskar utifrån den situation som är. Men jag ser inte det som att man som personer besitter egenskaperna anställningsbarhet kontra icke-anställningsbarhet.
När jag hör Maud Olofsson säga detta fula ord som bara gnager och gnager i mitt huvud drar tankegångarna iväg... anställningsbar och icke anställningsbar, användbar och icke användbar, arbetsför och arbetsskygg, arbetande och lat, rätt och fel, svart och vitt, arisk och icke arisk. Nej, jag påstår inte att Maud Olofsson är nazist. Jag tror faktiskt inte ens att hon har nazistiska drag. Men de svartvita antingen/eller-resonemangen har drag av varandra och de skrämmer mig.
Jag har inga synpunkter på ordet i ett estetiskt perspektiv men innehålls- och värderingsmässigt ger det mig kramp i magen. Eller, nåja, en stor klump i magen i alla fall.
Lyssnar på partiledarutfrågning i P1 och reflekterar över Maud Olofssons bristande pålästhet och hennes oförmåga att hålla sig saklig och bli irriterad på reportrarna. En viss skadeglädje infinner sig men blandas tyvärr med en klump i magen när jag tänker på att hon faktiskt befinner sig i en maktposition. Efter en stund, är det mesta hon sa som bortblåst ur min skalle utom just ordet anställningsbar. Det bara sitter där och gnager och tär.
För om man kan vara anställningsbar så kan man ju oxå vara o-anställningsbar. Är då anställningsbarheten en personlig egenskap man besitter som är helt befriad från situationen? Är det jag som är o-anställningsbar oavsett tillgång på arbete. Ordet i sig säger kanske inte det, men i kombination med att alliansens företrädare (tror att det var Maud den gången oxå) pratar om att A-kassan används av de som väljer att ställa sig utanför arbete (kommer tyvärr inte ihåg i vilket program jag hörde det för då hade det åkt med en länk här), ja då blir ordet extremt värderingsladdat.
Då finns det anställningsbar och o-anställningsbar som en personlig egenskap bortom konjunkturer och andra yttre förutsättningar. Då är man anställningsbar eller o-anställningsbar, inte sjuk eller frisk. Då är man personligen användbar eller o-användbar. Om jag idag är användbar, jag har jobb och en kompetens som gör att jag är anställningsbar och ingår i A-laget kommer jag att fortsätta vara det helt plötsligt inte finns några soctants-jobb. Eller blir det så att jag då förvärvar den personliga egenskapen o-anställningsbar och därmed oxå blir en o-användbar person i ett B-lag?
Jag kan hänga med i resonemang kring kompetensutveckling när man faktisk bara kan något som överhuvudtaget inte behövs, att man kanske behöver reflektera över flytt om man bor någonstans det det överhuvudtaget inte finns jobb. Jag kan se att man som person kan tvingas göra val man kanske inte helst av allt önskar utifrån den situation som är. Men jag ser inte det som att man som personer besitter egenskaperna anställningsbarhet kontra icke-anställningsbarhet.
När jag hör Maud Olofsson säga detta fula ord som bara gnager och gnager i mitt huvud drar tankegångarna iväg... anställningsbar och icke anställningsbar, användbar och icke användbar, arbetsför och arbetsskygg, arbetande och lat, rätt och fel, svart och vitt, arisk och icke arisk. Nej, jag påstår inte att Maud Olofsson är nazist. Jag tror faktiskt inte ens att hon har nazistiska drag. Men de svartvita antingen/eller-resonemangen har drag av varandra och de skrämmer mig.
Fula ord!
Vad är fula ord? Och vem bestämmer vilka ord som är fula?
Är svordomar fula ord? Njae.. det tycker jag nog inte. De flesta är inte heller vackra, utan helt enkelt bara ord. Vissa kan vara fascinerande, låta lite roligt och många är kreativa. Men mest är de bara ord.
Skällsord kan kanske vara lite fula, det beror väl på utifrån vems perspektiv man ser det. Om jag är mottagare av skället så tycker jag de är fula. Gullet kan bli ett fult ord om det sägs för att förminska mig, men annars är det väl ett ok ord.
Ord som beskriver sex och kön betraktas ofta som fula och används gärna som skällsord. Men jag vet inte om jag betraktar många av dem som fula. En del kanske, fladderfitta tycker jag är ganska fult men jag vet inte heller om det är ett sex/köns-ord eller ett skällsord eller kanske en svordom. Bitterfitta är jag oxå osäker på i vilken kategori det hör hemma men tycker inte att det är så fult.
Jag funderar oxå på om ord är fula för att de ser fula ut i text, helt enkelt är oestetiska eller om det är för att de ligger fel i munnen och låter fult. Ranunkel tycker jag ser ganska ok ut i text men när man säger det låter det förfärligt. Är då ranunkel ett fult eller fint ord?
Är svordomar fula ord? Njae.. det tycker jag nog inte. De flesta är inte heller vackra, utan helt enkelt bara ord. Vissa kan vara fascinerande, låta lite roligt och många är kreativa. Men mest är de bara ord.
Skällsord kan kanske vara lite fula, det beror väl på utifrån vems perspektiv man ser det. Om jag är mottagare av skället så tycker jag de är fula. Gullet kan bli ett fult ord om det sägs för att förminska mig, men annars är det väl ett ok ord.
Ord som beskriver sex och kön betraktas ofta som fula och används gärna som skällsord. Men jag vet inte om jag betraktar många av dem som fula. En del kanske, fladderfitta tycker jag är ganska fult men jag vet inte heller om det är ett sex/köns-ord eller ett skällsord eller kanske en svordom. Bitterfitta är jag oxå osäker på i vilken kategori det hör hemma men tycker inte att det är så fult.
Jag funderar oxå på om ord är fula för att de ser fula ut i text, helt enkelt är oestetiska eller om det är för att de ligger fel i munnen och låter fult. Ranunkel tycker jag ser ganska ok ut i text men när man säger det låter det förfärligt. Är då ranunkel ett fult eller fint ord?
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)