Martyrer!

Är martyrerna egentligen martyrer? Ursprunglig betydelse är blodsvittne, dvs någon som fått lida döden för sin tro. Kanske någon som är villig att dö för sin tro är martyr. Kanske kan de sägas vara offer?

Men när jag tänker martyr så tänker jag något annat. Förvisso på offer, men helt självpåtagna offer. Oftast offer för något de själva kommit på. Inte helt sällsynt att "boven" själv inte riktigt vet vad det handlar om. Handlar det då om ett martyrskap? Jag brukar säga det, men om jag tänker efter så handlar det väl egentligen om skuldgivare. Att ge någon skuld för en inbillad oförrätt, att ge någon skuld för att själv må lite bättre, att ge någon skuld för att offerrollen är bättre än ingen roll.

Så om man inte är beredd att dö för sin tro så är man i min värld inte längre en martyr, inte ens om den tron är att jag är roten till allt ont. Är man inte beredd att dö för min skurkifiering så är man bara en skuldgivare!

Förresten... om jag är beredd att dö för paradvåningen är jag då en martyr med egen öppen spis.. eller blir jag bara j-igt skuldsatt?