Följetong på facebook, part 1

… har mailat alla riksdagspartier, FI och Piratpartiet (hehe) för att kolla hur de tänker kring att förbättra ensamstående föräldrars oftast miserabla ekonomiska situation...

Moderaterna: Vi föreslår att bostadsbidragets särskilda bidrag för barnfamiljer höjs från och med 1 januari 2012. För hushåll med 1 barn blir höjningen 350 kronor per månad, för 2 barn 425 kronor per månad och för hushåll med 3 eller flera ......barn blir höjningen 600 kronor per månad.

Samtliga barnfamiljer som har bostadsbidrag, ca 150 000 hushåll, får del av höjningen av bostadsbidraget. Av dessa hushåll är ca 135 000 ensamstående, dvs. de allra flesta. I huvudsak riktar sig alltså satsningen till ensamstående föräldrar som har knappa marginaler.

Jag reflekterar: Hyreshöjningar? Inflation? Förslag = handling?

Vänsterpartiet: Vi vill förbättra ensamstående föräldrars ekonomiska situation genom att höja underhållsstödet
och räkna upp det årligen samt förbättra bostadsbidraget. Detta vill vi prioritera istället för en
generell höjning av barnbidraget....

Vi vill även att alla kommuner ska erbjuda barnomsorg på obekväm arbetstid ("nattis") för de barn till föräldrar
som jobbar tex kvällar och helger. Detta skulle innebära att ensamstående föräldrar får större möjligheter
att arbeta även på obekväm arbetstid.

Jag skiter i att reflektera mer än att det var ju bra, synd att de inte talar högre om det.

Centerpartiet: Den ekonomiska familjepolitiken som Alliansregeringen drivit syftar till att ge alla barnfamiljer förbättrade förutsättningar för en god levnadsstandard. De behovsprövade stöden, som t.ex. bostadsbidraget, är direkt riktade t...ill de hushåll som har de lägsta inkomsterna.

I Alliansens jobbmanifest som kom häromdagen sägs att det särskilda bidraget för barn inom ramen för bostadsbidraget höjs.

Det kan också vara viktigt att ta upp jobbskatteavdraget i det ghär sammanhanget. Med detta avdrag har ett vårdbiträde fått sänkt skatt med nästan 1 500 kronor per månad, en metallarbetare med nästan 1 700 kronor och en sjuksköterska med närmare 1 750 kronor. För undersköterskan innebär jobbskatteavdraget en hel extra månadslön efter skatt varje år.

Jobbskatteavdraget motverkar att arbetslösheten biter sig fast. Ökade drivkrafter för arbete ökar arbetsutbudet. Det gör att fler stannar kvar och förblir aktiva på arbetsmarknaden. Genom att fler är kvar i arbetskraften ökar förutsättningarna för att ekonomin snabbt kan förbättras.

Jag reflekterar: Jaha? Kan med lite god vilja sägas mycket halvhjärtat göra ett försök att svara på min fråga. Undrar oxå om ensamstående mammor alltid är undersköterskor eller om de bara bara fick för sig att jag är undersköterska? Men allra mest får svaret mig att vilja kräkas och jag förstärks i min avsky av Maud Olofsson.

Folkpartiet skickar en roman, som mestadels går ut på att får ensamstående föräldrar att börja jobba.. Hmm, min frågeställning grundade sig på att man faktiskt hade en inkomst och inte heller nödvändigtvis helt urusel sådan.. Nåja här komme...r ett litet urval...

Folkpartiet: I Norge har man både särskilda studiestöd och flyttbidrag till ensamstående med småbarn. Stöden är utformade så att de ska bidra till att fler kommer i arbete, höjer sina inkomster och kan försörja sig själva. Ett liknande system bör införas i Sverige. Ensamstående föräldrar bör kunna få insatser som ökade möjligheter till flyttbidrag för att flytta till ett bättre betalt arbete, extra avdragsrätt för särskild studie- och yrkesvägledning, särskild ekonomisk rådgivningsservice från kommunen och en mentor, företrädesvis en annan ensamstående förälder. Alla insatserna ska syfta till att öka förälderns möjligheter att försörja sig och sina barn.

Jag reflekterar: Kan den andre föräldern möjligtvis ha synpunkter på en flytt? På vilket sätt är ensamstående föräldrar i behov av särskild studie- och yrkesvägledning, har de inte samma kapacitet som övriga befolkningen och kan de inte vara både välutbildade och ha jobb efter utbilning? Jag bara undrar?

Resten handlar om mer pengar i barnbidrag (alltså riktat till alla, även där man jag sätta in de direkt på barnens kontor) och att fler pappor (och en den mammor, min kommentar) ska betala mer i underhåll, inga höjningar av underhållsstöd.

Folkpartiet: Bostadsbidraget är dock inte helt okomplicerat ur ett
fattigdomsperspektiv. Eftersom bidraget är behovsprövat skapar det dåliga förutsättningar att öka hushållets inkomster genom arbete. Vid högre inkomster sänks nämligen bostadsbidraget. Folkpartiet vill därför se över alla de bidrag som ger stora marginaleffekter, inte minst för ensamstående föräldrar.

Jag reflekterar: Är det inte behovsprövat som är syftet? Om man får mer pengar behöver man mindre bostadsbidrag (dvs om nivåerna är rimliga). Undrar oxå om folkpartiet verkligen tror att människor jobbar mindre för att inte bli av med bostadsbidraget?!

FI: I sin rapport http://www.feministisktinitiativ.se/downloads/grasrot/enastaende.pdf, från 2006.

Ensamstående föräldrars situation måste förbättras! Höj lägstanivån för underhållsstödet rejält. Feministiskt initiativ anser att det är rimlig...t att det höjs till en summa av 2 000 kronor per månad, med en årlig uppräkning som följer samhällets generella löneökning.

Barnbidraget ska vara generellt och det betyder att en höjning av barnbidraget aldrig får innebära att den ekonomiska ersättningen till föräldrar med försörjningsstöd minskar i motsvarande mån – alla barn måste få del av en barnbidragshöjning!

Jag reflekterar: Låter vettigt, men jag skulle gärna veta om man även idag står för dessa förslag. 4 år är trots allt lång tid.

Valtider...

... är något som brukar göra mig irriterad (alla idiotiska uttalanden som jag inte gillar), stressad (hur ska det gå).

I år har jag gjort en helt ny grej för mig. Valde en konkret fråga, fattiga ensamstående morsor, och frågade hur alla partierna tänkte där. Sannolikt kommer svaren inte att betyda ett ändrat ställningstagande för mig den 19 september. Åtminstone inte om det inte inkommer något anmärkningsvärt svar i någon riktning. Och eftersom jag redan fått två svar så vet jag redan. Resultatet får bli en följetong på facebook...

Följetong tänker jag att det ska bli även på andra sätt. Jag tänker skapa en modell för mig själv och kommer att fortsätta maila partierna när jag har en konkret fråga där jag vill veta hur de tänker. Även när det inte är valtider. För jag tror att det är konkreta frågor som kan visa hur de egentligen tycker, långt bortom yta och vallöften. Långt bortom alla floskler och består svaret bara av floskler så är ju det oxå ett svar. Jag vet inte, men jag tror att om det här blev en modell för många, att fråga efter konkreta svar på konkreta frågor som är ganska avgränsade, då skulle alla politiska partier behöva upp till bevis.

Anställningsbar...

... apropå avdelningen fula ord

Jag har inga synpunkter på ordet i ett estetiskt perspektiv men innehålls- och värderingsmässigt ger det mig kramp i magen. Eller, nåja, en stor klump i magen i alla fall.

Lyssnar på partiledarutfrågning i P1 och reflekterar över Maud Olofssons bristande pålästhet och hennes oförmåga att hålla sig saklig och bli irriterad på reportrarna. En viss skadeglädje infinner sig men blandas tyvärr med en klump i magen när jag tänker på att hon faktiskt befinner sig i en maktposition. Efter en stund, är det mesta hon sa som bortblåst ur min skalle utom just ordet anställningsbar. Det bara sitter där och gnager och tär.

För om man kan vara anställningsbar så kan man ju oxå vara o-anställningsbar. Är då anställningsbarheten en personlig egenskap man besitter som är helt befriad från situationen? Är det jag som är o-anställningsbar oavsett tillgång på arbete. Ordet i sig säger kanske inte det, men i kombination med att alliansens företrädare (tror att det var Maud den gången oxå) pratar om att A-kassan används av de som väljer att ställa sig utanför arbete (kommer tyvärr inte ihåg i vilket program jag hörde det för då hade det åkt med en länk här), ja då blir ordet extremt värderingsladdat.

Då finns det anställningsbar och o-anställningsbar som en personlig egenskap bortom konjunkturer och andra yttre förutsättningar. Då är man anställningsbar eller o-anställningsbar, inte sjuk eller frisk. Då är man personligen användbar eller o-användbar. Om jag idag är användbar, jag har jobb och en kompetens som gör att jag är anställningsbar och ingår i A-laget kommer jag att fortsätta vara det helt plötsligt inte finns några soctants-jobb. Eller blir det så att jag då förvärvar den personliga egenskapen o-anställningsbar och därmed oxå blir en o-användbar person i ett B-lag?

Jag kan hänga med i resonemang kring kompetensutveckling när man faktisk bara kan något som överhuvudtaget inte behövs, att man kanske behöver reflektera över flytt om man bor någonstans det det överhuvudtaget inte finns jobb. Jag kan se att man som person kan tvingas göra val man kanske inte helst av allt önskar utifrån den situation som är. Men jag ser inte det som att man som personer besitter egenskaperna anställningsbarhet kontra icke-anställningsbarhet.

När jag hör Maud Olofsson säga detta fula ord som bara gnager och gnager i mitt huvud drar tankegångarna iväg... anställningsbar och icke anställningsbar, användbar och icke användbar, arbetsför och arbetsskygg, arbetande och lat, rätt och fel, svart och vitt, arisk och icke arisk. Nej, jag påstår inte att Maud Olofsson är nazist. Jag tror faktiskt inte ens att hon har nazistiska drag. Men de svartvita antingen/eller-resonemangen har drag av varandra och de skrämmer mig.

Fula ord!

Vad är fula ord? Och vem bestämmer vilka ord som är fula?

Är svordomar fula ord? Njae.. det tycker jag nog inte. De flesta är inte heller vackra, utan helt enkelt bara ord. Vissa kan vara fascinerande, låta lite roligt och många är kreativa. Men mest är de bara ord.

Skällsord kan kanske vara lite fula, det beror väl på utifrån vems perspektiv man ser det. Om jag är mottagare av skället så tycker jag de är fula. Gullet kan bli ett fult ord om det sägs för att förminska mig, men annars är det väl ett ok ord.

Ord som beskriver sex och kön betraktas ofta som fula och används gärna som skällsord. Men jag vet inte om jag betraktar många av dem som fula. En del kanske, fladderfitta tycker jag är ganska fult men jag vet inte heller om det är ett sex/köns-ord eller ett skällsord eller kanske en svordom. Bitterfitta är jag oxå osäker på i vilken kategori det hör hemma men tycker inte att det är så fult.

Jag funderar oxå på om ord är fula för att de ser fula ut i text, helt enkelt är oestetiska eller om det är för att de ligger fel i munnen och låter fult. Ranunkel tycker jag ser ganska ok ut i text men när man säger det låter det förfärligt. Är då ranunkel ett fult eller fint ord?

Olika verkligheter

Häromdagen var min man och snackade i riksdagen. Lite avis och väldigt stolt satt jag och tänkte på vad jag skulle snacka om ifall jag skulle vara där. Tänkte att jag skulle vilja berätta om dem som jag möter i mitt jobb, om deras verklighet. Och då kom jag att tänka på Göran Hägglund och verklighetens folk. För övrigt ett helt vidrigt uttryck och det ultimata beviset på det är väl att SD stal det.

För är vi inte alla verklighetens folk, lever vi inte alla i verkligheten?

Jag tänker att J som växt upp med en ensam morsa har vuxit upp i en verklighet. I alla fall i perioder av sitt liv. I andra perioder har han levt i andra verkligheter och just nu lever han i ytterligare en verklighet. Alltså är han verklighetens folk!

Jag tänker på N som ska födas till en familj i verkligheten där han ska leva med sina två mammor. Alldeles i verkligheten. Alltså är han verklighetens folk! Kanske är han oxå en hon?!

Jag tänker på de 22-åringar jag möter i jobbet och som vill ha en "fritidsgård", någonstans för dem att hänga. Som väl egentligen borde drömma om jobb och bostad och ett schysst liv, men som inte gör det. De lever oxå i en verklighet. Alltså är de verklighetens folk.

Jag tänker att de som är sjuka och inte kan jobba, för Hägglund och hans allians-vänner bara är lata och arbetsskygga (för även om de inte säger det så är det faktiskt det de visar i handling), ja de lever oxå de i en verklighet. Verklighetens folk!

Och mest tänker jag att J, N, 22-åringarna, missbrukarna, de sjuka, de arbetslösa och alla de andra som inte passar in i Görans Hägglunds lilla fina tok-kristna, moraliserande höger-verklighet, ja de är oxå verklighetens folk.

De är i allra högsta grad verklighetens folk!! Jag är verklighetens folk! Alla jag känner är verklighetens folk! Och alla andra är det oxå, även Göran Hägglund är verklighetens folk, dock i en j-igt trångsynt verklighet.

Arg...

... är nog den snälla varianten. Och så är jag nog inte den enda som är arg idag.

Hur kan en stat attackera en hjälpsändning och komma undan med det? Skulle någon annan stat komma undan med det? Varför ska staten Israel kunna begå krigsbrott och komma undan med det för något som hände för över 60 år sedan. Och varför ska man inte kunna ifrågasätta staten Israel utan att anklagas för antisemitism? Varför ska staten Israel ha rätt att slå ifrån sig all kritik? Man kan kritisera dessa övergrepp utan att vara nazist! Och oavsett vad som hände under andra världskriget så måste väl för fan de som agerar idag ta ansvar för sina egna handlingar.

Staten Israel ägnar sig just här och nu åt ett långsamt folkmord genom att svälta ut palestinierna i Gaza. Har man rätt att begå folkmord för det som hände för över 60 år sedan? Får då romerna oxå ägna sig åt folkmord utan att straffas? De utvecklingsstörda och handikappade? De homosexuella? Allmänt löst vänsterfolk? Många folkmord blir det och ingen som kan straffas.

Jag hoppas att detta kan bli sista droppen, att man faktiskt seriöst bojkottar Israel. Jag tänker på när Olof Palme på ANC-galan på Scandinaviums scen håller tal och pratar om att det handlar om att samla in pengar till ANC för att de ska kunna bestämma vad de behöver för sin frihetskamp. Detta oavsett om det handlade om vapen eller mat. Och samtidigt skedde en världsomfattande bojkott. När jag tänker på det blir jag alldeles varm i magen och tänker att det faktiskt går att göra något. Så jag hoppas att den här gången gick Israel över alla gränser. I och för sig, bomba skolor och sjukhus är väl oxå över alla gränser. Men ändå! Jag hoppas att det ändå leder till bojkott. En bojkott så j-la tuff så att de inser att offren sedan länge är döda och kvar finns en skurk som är staten Israel. Men jag hoppas oxå att omvärlden (även jag) inser att det finns så många Israeler som inte stöttar detta. Kanske är det så att det är de som är Israels ANC, kanske är det dem vi ska stötta, kanske är det de som ska ha makten, kanske är det de som kan förändra. Givetvis måste palestinierna ha hjälp, men kanske räcker inte det för en förändring?!

Om dumhet...

Funderar då och då, eller kanske ganska ofta, på min bristande tolerans mot dumhet. Hur lite överseende jag har mot det jag ser som korkat samtidigt som jag är villig att inte bara ha överseende med utan oxå ta strid för så mycket annat. Tänker på en strof från en gammal Py Bäckman-låt, "du stöttar heroiskt dom arma och svaga, men fnyser åt dom som ingenting vet" (Till en vän?). Knappast något att vara stolt över men samtidigt är det så, jag kan ju bli lite lätt arrogant föraktfull när jag tycker folk är ointressanta/korkade/inte värda att slösa tid på.. *scary*. Ändå skulle jag gärna vilja ha mer överseende även mot dumhet.

Men vad är egentligen dumhet. Finns det ett absolut mått på klokskap likväl som på dumhet? Man kan förvisso mäta IQ men å andra sidan så har jag träffat personer med hög IQ som jag betraktar som klockrena idioter. Och samtidigt finns oxå personer med lägre intelligensnivå som är mycket kloka... Och det finns personer som oftast är väldigt kloka, men som titt som tätt är rena idioter... Så kanske är vare sig dumhet eller intelligens något som kan mätas, något man kan prata om i absoluta termer. Troligen! Eller kanske helt säkert!

Så då tar jag mig rätten att fortsätta definiera dem jag själv betraktar som teflonhjärnor. De som jag tyvärr lite för ofta känner en föraktfull arrogans inför. De som jag ondgör mig över när jag läser insändare i morgontidningen. Och som jag givetvis inte kan låta bli att läsa och raljera över. För de är ju så dumma! De som är så svartvita i sin trångsynthet, de som inte kan se mer än ett perspektiv, de som inte vet att det allt som oftast finns mer än ett rätt och fel, de dumma teflonhjärnorna. För samtidigt som jag skulle vilja vara mer överseende mot de jag bedömer vara korkade så tycker jag att vi fått hjärnan för att tänka med.

Men det mest skrämmande är nog att jag som alltid ska vända och vrida, som alltid har fler perspektiv än jag vill och behöver, blir så j-la ensidig när det kommer till dumhet.